En brun hatt

Hatten sitter snyggt. Det är i varje fall vad han tror och det är faktiskt sant att den gör nånting med personen under sig. De långa gyllenbruna lockarna faller ut under hatten och han känner sig som en kung. Kanske har det också något att göra med den snygga mörkblå kavajen och den vita skjortan. Kavajen matchar dock inte den bruna hatten riktigt. Han vet inte ens riktigt vems hatten är, men det gör inget. För ikväll är han kung. Och som en kung dansar han nerför gatorna. Dansar förbi alla folksamlingar med fulla ungdomar och fulla vuxna. Men så ser han en uppenbarelse. Och så faller han till marken. Han lyckas dock klara sig utan svåra skador, förutom de som skammen kan ge honom. Hon är dock den vackraste han sett. Han ser inget annat val än att resa sig, lyfta på hatten, buga sig som en 1700-talsprins. Han öppnar munnen och presenterar sig. "Mitt namn är Sebastian, min sköna, får jag slå dig följe en bit på din resa?". Men orden kommer inte naturligt. De känns konstlade i hans mun, även om han menar vartenda ett av dem. "Javisst, min prins!" Blir hennes förvånande svar.

De slår följe och även om hon är mindre än honom i storleken så känns de lika stora och orden de delar dansar mellan dem och rymmer saker som svunna tårar, stora drömmar och vackra idéer. Och han känner att de kan gå för evigt när solen börjar ge sig till känna och de tidigaste tidiga fåglarna sätter toner till deras ord.

Jag vet

Klart som fan jag vet att det är småaktigt, egoistiskt och dumt att tänka som jag gör. Men jag gör det likförbannat ändå. Är väl förhoppningsvis bara tillfälligt. Jag brukar ju ta det bättre när jag liksom fått vänja mej vid tanken. Jag brukar till och med bli glad för den det händer. Men inte just nu, okej? Kan vi inte ta det senare att jag blir glad? Inte för mycket begärt va? Och vad jag vet så vet man ju inte vad som händer i framtiden alls. Det kanske skiter sig, vem vet?
Jaja, nog om detta nu.

Othello

Haha!
Än kan jag! Även om det var nära att jag förlorade alla dueller så vann jag ändå med 2-1 i slutändan.
Vet inte när jag spelade senast annars, men det var ett bra tag sen.

Bokslut

Böcker kan vara väldigt grymma mot sina läsare.
Att börja läsa en bok är som att ingå ett kontrakt. Om man går med på att läsa ut boken så är man i princip tvungen att acceptera slutet. Och allt innan. Det går inte att göra om slutet eller något annat i sitt eget huvud. Att läsa en bok är att ge sig till författaren. Så nästa gång du läser en bok, hoppas på en snäll författare.

Howdyho!

"anybody can be good in the country. There are no temptations there. That is the reason why people who live out of town are so absolutely uncivilized. Civilization is not by any means an easy thing to attain to. There are only two ways by which man can reach it. One is by being cultured, the other by being corrupt. Country people have no opportunity of being either, so they stagnate."