Jag vet

Klart som fan jag vet att det är småaktigt, egoistiskt och dumt att tänka som jag gör. Men jag gör det likförbannat ändå. Är väl förhoppningsvis bara tillfälligt. Jag brukar ju ta det bättre när jag liksom fått vänja mej vid tanken. Jag brukar till och med bli glad för den det händer. Men inte just nu, okej? Kan vi inte ta det senare att jag blir glad? Inte för mycket begärt va? Och vad jag vet så vet man ju inte vad som händer i framtiden alls. Det kanske skiter sig, vem vet?
Jaja, nog om detta nu.