Telefon

Regnet smattrar mot rutan och hon har bestämt sig. Nästan i varje fall. Hon vill inte egentligen, men inser att hon måste. Förr eller senare. Så det är liksom lika bra att göra det nu, få det ur världen. Om hon inte gör det kommer hon bara att ångra sig.

Så hon lyfter luren och börjar slå siffrorna. Men så inser hon att hon inte rikgit minns nummret. Varför har hon inte skrivit ner det undrar hon. Sekunden efter minns hon att det visst finns nerskrivet nånstans. Men var tusan finns den där lappen med nummret. Hon måste hitta den snabbt innan hon tappar modet. Hon drar ut översta skrivbordslådan och gräver frenetiskt bland gamla bilder, suddgummin och annat som hon sparat av en eller annan anledning. Men ingenstans hittar hon den lilla rosa lappen med nummret på. Hon kollar bland de andra papprena som ligger på skrivbordet och där hittar hon det. Hon sätter sig ner på sängen och låter pulsen sjunka lite innan hon på nytt tar luren och nästan lite självsäkert börjar slå in rätt nummer. Så hör hon att det ringer.

- Hej, det är Anders Larsson här.
- Ja, hej, jag heter Maja och undrar om Markus är där.
- Ett ögonlick så ska jag se.
- Tjena, det är Macke här.
- Hej, det är Maja... i 9C.
- Öh, hej... vad vill du?
- Jag vet att du snodde Mias moped. Jag såg dej.
- Ja, och?
- Jag vill ha 200 spänn i morgon i skolan, annars berättar jag.

Det är fredag och Lovisa trycker upp Maja mot ett par skåp i skolan. Maja lyckas hålla tillbaks tårarna, men hon förstår inte varför Lovisa inte kan låta henne vara ifred. Hon förstår inte heller varför hon ska ge Lovisa pengar. Hon gör det ändå. Det är enklast så.